Idag var det tre månader sedan jag landade i Auckland. Det känns så konstigt. Allt går alldeles för fort samtidigt som att det ibland känns som en evighet. Jag har dagar som är alldeles alldeles underbara, men sedan dyker de dagarna upp när man bara ifrågasätter allt. Varför pluggar jag inte mer av ämnena som jag har hemma i Sverige? Varför frågade de inte mig om jag ville följa med? Är jag den jobbiga utbytesstudenten som bara är ivägen? Borde jag bete mig på ett annat sätt? Finns det människor jag inte träffat än som skulle passa mig ännu bättre? Igår fick jag svaren. Min vän Shayne hade sin 17 års fest. Det var mycket folk och väldigt go stämmning. Redan när jag kom dit så märkte jag att jag är inte nervös längre. Jag vågade gå och sätta mig och prata med folk utan att känna mig ivägen. Det var häftigt. Det häftigaste av allt var när mina killkompisar Andy, Callum och Chris följde mig hem på natten. Precis innan vi sa hejdå berättade alla tre " Matilda, you are the best exchangestudent we have had here in Tuakau. Please never go back to Sweden. " Det var det bästa och finaste jag hört. Jag somnade så gott den kvällen. Det fick mig att inse att det kan faktiskt inte vara så enkelt att bara vara vän med en utbytesstudent heller, det är en helt ny vänskap för dom också. Nu har dom tre första månaderna gått när man lär sig om den nya kulturen och om att leva ett nytt liv. Jag lär mig så mycket om mig själv, det är otroligt. Och mina vänner här har även lärt känna mig vilket faktiskt självklart tar ett tag. Det tar ju alltid ett tag att hitta sina vänner, men när man är iväg såhär så vill man helst att efter första veckan ska allt vara klippat och klart. Nu känns allt bara bra.

Jag är verkligen ledsen över att jag sköter denna bloggen så dåligt. Ska skärpa mig, jag lovar. Men jag antar att det samtidigt är ett bra tecken, att jag har så fullt upp så att jag inte hinner med allt jag skulle vilja göra. Helst av att så skulle jag vilja beskriva i detalj allt jag gör bara för att det är så kul. Nu är det påsk och jag har ätit alldeles för mycket choklad. Min värdmamma gav mig ägg, men sen skulle självklart tre andra familjer ge mig också. Vanligtvis skulle jag vara överlycklig, men nu känner jag mig mest fet. Haha. Nya Zeeland går mot vinter vilket känns jättekonstigt. Jag hör om hur varmt det börjar bli i Sverige, grattis till det, men det är fortfarande 20 grader här hehe. Det är så komiskt att se folk på stan komma i mössa och boots (med shorts och linne) bara för att det är vinter. Skönt då att man är glad över att bära sommarkläder året om, rea rea rea passar mig utmärkt. Jag vill mest bara skratta åt mina vänner som lägger massa pengar på varma kläder som dom ändå bara hänger över väskan för att det ser höstigt ut. Men men har man inga riktiga årstider så kan man alltid visa dom på andra sätt. Det slår mig hur viktigt modet är, ganska hysteriskt ändå.

Jag har precis kommit hem från en veckas semester högst upp på nordön, Hokianga. Det var fantastiskt! Vi bodde i en liten hydda och lärde oss sandsurfa, fantastiskt. (se bild) Det var skönt att bara komma iväg hela familjen ett tag för jag bor i ett hus där det är full rulle dygnet runt. Du kan aldrig veta hur många som kommer dyka upp när du är hemma. Men det är samtidigt sånt jag älskar, när det är liv runt omkring mig, så jag ska inte klaga.

Hoppas alla mår bra. Jag hör av mig snart igen. Bättre med små korta inlägg oftare istället för mega mega, sällan. Nu ska jag iväg med mina kompisar och surfa! Oh yes, snart kan jag stå upp i mer än tre sekunder förstår ni. Det är underbart! Har konsert den 7 maj också, så jag ska iväg och öva inför det. Något som är säkert är att I love NZ, Sweden can wait.

xxx