Att jag redan har gjort hälften av mitt skolår på Tuakau Collage känns konstigt. Vi är mitt uppe i midexam under två hela veckor nu. Skolsystemet är annorlunda och jag känner mig som en förvirrad åsna - igen. Det är som om att jag var en ny utbytesstudent igen. Schemat är annorlunda och det ska man tydligen förstå utan varningar. Detta betyder att Matilda Sköld har gjort mer armhävningar än aldrig förr denna veckan. Miss Chi Tars regler angående försening är som vanligt 10 armhävningar... jo vars, stark blir man i alla fall. Dagarna är upplagda på så sätt att vi har 2 1/2 timmars exam på morgonen, lunch, och sen 2 1/2 exam igen. Matten har helt klart varit värst. Vi hade exam både måndag och onsdag, imorgon fredag är det dags igen! Dom provar en på allt vi har lärt oss vilket på ett sätt är nyttigt även om det vissa kvällar känns väldigt tungt.

Det roligaste har varit i photography. Vi har haft utställning och jag fick excellent på min första vägg.

Det var alldeles alldeles underbart. Jag bara längtar tills min bra kamera ska komma från Swe nu. Vi har exam hela nästa vecka också, jag kommer känna mig trött som en gris :)

Det har börjat bli regnperiod här på nordön vilket jag nu tycker är mysigt. Jag vill inte tänka på hur irriterad jag kommer vara på illaluktande fuktiga kläder om en månad. Men eftersom att filmkvällar med en stor kopp tea passar mig utmärkt så gör det inte så mycket. Det är fortfarande varmt ute i luften.

Fotot är taget ikväll ute på min gata när det precis har slutat regna. Hela Tuakau lyste så vackert.

I helgen ska jag på en middag när man ska laga mat från sitt land. Hmmm Sverige? Vad kan vi erbjuda? Kan någon skicka mig mamma scans köttbullar tack? hehe. Jag ska nog allt komma på något smarrigt ska vi se.

Det ska bli skönt att få helg och bara pusta ut. Jag behöver en paus från oljemålningar, engelska uppsatser och mattetal.

Nu ska jag springa på vårt rullband (framför tv:n!! jättetöntigt...) innan jag går till sängs. Behöver ladda energi och samla tankarna till mitt underbara matteexam imorgon bitti. Hoppas ni alla mår bra. Auckland hälsar!

xxx

Tiden bara rinner iväg här på Nya Zeeland. Vissa dagar hinner jag inte tänka på Sverige, och vips så har ni snart sommarlov. Det är helt ofattbart. Jag har snart varit här i fyra månader. Jag trivs så bra, så bra.  Något som är ännu bättre än förut, är att mina vänner Inge and Leanne har kommit tillbaka från deras resa. Vi funkar så bra tillsammans. Dom är nästan lika bra som Vera och Emilia, men bara nästan. Haha. Det känns skönt att faktiskt hitta vänner som du kan vara 100% dig själv med. Och så är det i detta fallet. Vi har kul hela tiden, och hittar på allt möjligt intressant. Underbart helt enkelt.

Inge

Idag började jag skolan igen. Till en början kändes det ganska tungt att gå upp. Inte på grund av tiden, utan bara för att det är så lätt att göra sig så bekväm hemma. Nu var det en ny dag och på ett sätt time to börja om igen. Börja om i year 13's commonroom för att ta kontakt och träffa nya människor. Men det var inte så farligt som jag trodde. Redan när jag hade kommit in på skolans område så kändes det bra. Jag visste att efter mentorsträff så skulle jag få komma till min turismklass och möta världens goaste gubbe. Min lärare är nämligen superhärlig. Dagen gick fort och sen bar det av till gymmet för att försöka få igång mina rutiner igen. Nu ska det allt inte ätas några mer fish and chips här inte! Men det knäppaste av allt som hände idag var på min mattelektion. Jag kommer in förberedd till vårat prov som vi ska ha. Organiserad som jag är så har jag med min blyertspenna och sudd ifall om något skulle bli fel om man behöver sudda. Det jag alltid har lärt mig av pappa för att annars blir det så kladdigt. Det räcker med att jag är i klassrummet i tre minuter innan jag måste gå ut. Jag var tvungen att ha en bläckpenna. Jomen visst, säg gärna till innan. Det är vissa sådana oskrivna regler som jag inte förstår mig på här. Saker som egentligen inte har någon betydelse. Men, men jag fick vänta till skolan var slut och göra det efter så det var okej. Det är bara så komiskt ibland.

Mitt lov förra veckan var fantastiskt. Det var så kul att verkligen inse att jag har min vardag här nu. På lösdags kvällen var jag på Bob Dylan. Innan konserten var jag lite nervös över om det verkligen var värt att lägga pengar på det. Det är många som säger att man blir besviken på honom, och sen visste jag ju att mamma och pappa kanske inte var så hipp på det heller. Men hur som helst så när jag väl satt det med Tim Finn som förband och sen Bob i världens härligaste skick så var det värt allt. Det var så kul att se honom och stämningen var så härlig. Han till och med dansade på en låt, de ni, inte ofta sådant händer i den kroppen. Konserten var fantastisk och jag ångrar mig verkligen inte. Det var värt varenda öre. Hela kvällen var så kul, vi åkte runt i Auckland city efter konserten och bara hade det mysigt. Jag blir alltid så fascinerad över hur vackert det är. Auckland är verkligen en toppenstad.

Nu ska jag läsa min bok och sedan ta natten. Hoppas ni alla mår bra. Ni ska veta att jag saknar Karlstad och mitt liv med er något enormt. Snart är jag hemma igen.

xxx