"Realy For Life" nästa...

Äntligen börjar jag komma i ordning igen. Jag var sjuk hela förra veckan vilket inte var kul, men samtidigt inte så konstigt eftersom att alla i familjen var sjuka veckan innan. Jag är också en sådan som går till skolan även om jag är sjuk bara för att jag tycker att det är så kul, så jag får skylla mig själv. Det är kul att inse när man är hemma hur bra jag har det här. Det har varit fullt upp så jag har inte hunnit tänka efter. Men jag antar att det är ett bra tecken det också. Skolsystemet här är lite som det amerikanska, du läser samma ämnen varje dag och har även läxa i varje ämne till nästa dag, så det var inte kul att inse hur mycket man skulle hamna efter. Men eftersom jag som sagt gick till skolan vissa dagar och sen blev hemskickad så kunde jag ta med mig arbete och jobba hemma, smart_tjej.
I fredags hade vi Athletics Day på skolan. Jag var så excited så jag var bara tvungen att gå även om jag inte var helt frisk. Jag gick dit med inställningen om att jag ska inte göra någon av sporterna utan jag ska bara titta så att jag skulle bli frisk till helgen. Det var synd för jag har sprungit mycket så det hade varit kul att tävla i några av de längre loppen, men men får bli en annan gång. Jag höll dock inte det jag hade bestämt sedan innan. Jag hoppade höjdhopp, längdhopp, tripple step (speciell del...), kula och diskus. Yey, detta gjorde på grund av att det var så kul, men också för att få poäng till bluehouse. Skolan är indelad i fyra hus och jag är med i det blåa som står för havet! Man har en sport uniform, mitt hus har en blå och ja, de andra har sina färger. Men man kan också klä ut sig ännu mer, så vi målade blåfärg överallt och klädde ut oss för att visa vilka som faktiskt är bäst. (Hehe) Vet inte än om vi vann, men kommer med uppdatering senare! Det var helt klart en jättekul dag med hela skolan involverad. Och bättre skulle det bli! Jag och Steinar slutade tidigare för att bli skjutsade till Puke där vi skulle på en buss till up North. Snacka om att det var komplicerat att komma ifrån skolan. I Sverige är det nästan för enkelt att gå hem. Du kan gå hem hur och när du vill, bara du känner dig lite trött. Men här är det en för lång process innan du kommer hem. Vi var tvungna att först gå till huvudkontoret för att skriva under en lapp som vi tog till SAC. SAC godkände sedan att vi hade varit där och ville ha telefonnummer till den personen vi skulle få skjuts av. Efter detta gick vi till rektorn för att sign out från skolan, men för att göra det behövde vi hitta en lärare som vi skulle få godkänt av. Efter letande så hittade vi Sir som hjälpte oss. Äntligen hade vi kommit till sista steget, vi fick en lapp och gick ut från skolan och gav lappen till security sen var vi ute. Snacka om att det tog tid!
Vi var på väg mot det första stora AFS-lägret, jaaaa! Det var lite nervöst i början. Mitt lokala nätverk känner varandra nu, men vi skulle möta 40 andra studenter från länder runt om hela världen. Vi hade det kul i bussen och sjöng allsång, alla på olika språk, underbart! "I got a feeling, that tonight is gonna be a good night..." Det måste varit kul för chauffören också. Hehe.
När vi kom fram så var det väldigt mörkt. Man såg massa människor med det var för mörkt för att kunna åtskilda dom. Vi lekte "lära känna lekar" och åt sötsaker. Eftersom att vi kom fram så sent så var det läggdags väldigt snabbt. På lördagen var det snack om nya AFS-regler, men annars bara kul. Vi lekte i en waterslide och bara hade det gött med varandra. På kvällen hade vi en konsert för varandra om alla olika kulturer. Det var väldigt intressant och kul att se hur olika liv vi faktiskt vanligtvis lever. Vi tre från Sverige sjöng nationalsången, dansade små grodorna kring en midsommarstång, berättade om påsk och jul och gick ett luciatåg ut. Haha i början var det väldigt pinsamt, men det var kul. Jag lärde känna alldeles underbara människor under lägret. Jag önskar att lägret hade varit längre. Det var så kul! Vi var nio tjejer i mitt rum och det hade varit så kul att lära känna dom ännu bättre. Även en från Frankrike och några från Argentina träffade jag som jag vet att jag kommer ha kontakt med hela året, det känns kul! Det var helt klart en mycket lyckad helg och jag ser fram emot att tillbringa 10 dagar på sydön med dom i Augusti. Ojojoj det kommer bli så fantastiskt!
Det har varit lite väl mycket nu, så nu är det skönt när det lugnar ner sig. Jag har haft fullt upp varje helg känns det som, men det är på ett sätt kul för jag har kommit in i livet här utan att behöva tänka på hut jag ska bete mig eller vad jag ska hitta på för att vara på rätt ställe. Jag har helt enkelt bara varit. Nästa helg är det dock en sak, men helgen efter det står det bara "SLEEP" i min kalender. Det ska bli skönt. Jag och mama Kas ska ha filmkväll och äta popcorn, det ser jag fram emot. Men som sagt, den här helgen ska jag på något som heter "Relay For Life". Det är ett lopp som man springer för cancer drabbade och får in pengar. Det är tusentals personer som har anmält sig. I mitt lag är vi 10 st som ska klä ut oss till flintstones och försöka vinna både utklädningen och loppen. Blir intressant att se. Man springer från 4 på lördag eftermiddag till 10 på morgonen nästa dag. Det är 20 minuters intervaller. Vi kommer äta, umgås och bara ha det kul. Det ska bli en rolig helg och jag får se till att sova mycket nu i veckan så att jag inte är helt slut. Berättar om det efter helgen. Jag har så mycket kul framför mig så det är inte klokt!
Nu är det tisdag och veckan har börjat igen. Idag var det ingen vanlig dag i skolan, man hade inte skoluniform utan vi bar svart och rött för Christchurch. Vi lämnade in pengar och kunde köpa korv på lunchen som gick till Christchurch. Det är fruktansvärt det som har hänt, men det är fint och skönt att så många engagerar sig här på NZ och även från andra länder. Det är obegripligt.
Imorgon har jag matteprov och jag är livrädd. Jag har pluggat så mycket jag bara kan men jag förstår fortfarande inte. Det är jobbit också för min mattelärare är indier och man hör inte vad han säger. Igår trodde jag att jag skulle börja gråta för att han blev så arg när jag för femte gången inom två minuter sa att jag inte förstod. Saken var att det är inte de att jag inte förstår matten, jag förstår inte hans engelska... men det vill inte han förstå. Proven är inte upplagda på samma sätt här vilket också är lite skrämmande. På frågorna får du antingen rätt eller fel, så du kan inte få 2/3 som jag alltid brukar klara mig på i Sverige. Nu ska man kunna allt. Jag har aldrig känt mig oförberedd inför ett prov, och ska inte göra det imorn heller. Det kommer bli en kul kväll med miniräknaren, sinus och cosinus :) Nu ska jag på cheerleading och få lite energi!
Hoppas alla mår bra.
Vi hörs snart igen.
Love xoxo

Kommentarer
Postat av: Alicia

Hjälp vad mycket roligt du får göra Matilda!! Och kul för mig här hemma i slasksnösverige att få ta del av det lite!

pussochkram

2011-03-08 @ 19:40:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0