Culture week

Jag får ursäkta mig för min tröghet, men se det som ett tecken på att jag har det bra och enjoying my life här på Nya Zeeland. Jag har snart gått två av fyra terminer på Tuakau Collage, tiden bara flyger iväg. Denna veckan är speciell för det är nämligen culture week då vi har mufti days, när man inte behöver bära uniform, konsert då självaste Matilda Sköld sjöng på svenska, och matdagar från olika kulturer. Smarrigt. Jag och min vän Inge lyckades hitta den roligaste secondhand affären ever, det var ett gammalt par som ägde den och de hjälpte oss att hitta våra fruktansvärt idérika kläder. Jag förvandlades såklart till självaste pocahontas, medans Inge blev en liten gullig asiatisk tant med pinnar i håret. Detta lyckades vi fixa ihop för endast 5 dollar vilket i svenska kronor betyder 25. Uuh så gött. Nu väntar vi bara på att vinna tävlingen också.
Skolan går bra, det är alltid mycket att göra så dagarna går oftast väldigt fort. De dagarna då det regnar och är allmänt grått är däremot lite svårare, att sitta i skolan och veta att man kommer behöva gå hem på den leriga potatis åkern, hoppa över stängsel, säga NEJ till korna så att dom inte kommer för nära, och sedan också tvätta skorna som annars kommer lukta bajs, är inte det roligaste. Vädret här på nordön är så växlande, du kan vara med om alla fyra årstider på en och samma dag, men för det mesta så ligger det runt 15 grader och sol. Att jag nu är van vid detta som vinter är lite konstigt. Mina kompisar frågar mig ofta när jag sitter och huttrar över att det är så kallt, varför jag som annars är med om så mycket värre är den som fryser mest. Men ärligt så handlar det om att i Sverige har man element, och att det även i svenska skolan förekommer element. Jag kan inte förstå varför dom inte har en speciell uniform för vinter, de enda som har ändrats är skorna, och att de fick en halsduk, men vad hjälper det? Inte så konstigt att alla är sjuka lite titt som tatt. Något jag uppskattar med Nya Zeeländsk vinter är att man får tid att bara unna sig dagar efter skolan under täcket i soffan med en stor kopp tea, alldeles alldeles underbart. Men jag måste samtidigt säga att jag längtar efter sommaren något otroligt mycket när jag hör om hur varmt och skönt ni har det i vackra Sverige.
Något jag inte gillar med skolan på Nya Zeeland är att den kostar så mycket pengar. Jag måste alltid betala när jag skriver ut eller kopierar något, även om jag ska göra ett test. Det är också så att om man är med och spelar i någon sport så måste man alltid betala. Så när jag har varit iväg och sjungit på konserter så måste jag vanligtvis betala pengar bara för att vara med vilket är väldigt konstigt. Jag var också tvungen att köpa en Tuakau Collage tröja igår som självklart kommer bli ett fint minne, men det är inte så kul att behöva lägga pengar på sånt när man inte ens måste använda den. Kanske är det bara Tuakau Collage som kör med detta betalande hit och dit på grund av att de är så fattiga, för jag har inte hört talas om det från mina vänner som går på skolor i Auckland. Ibland känns det bara så onödigt och dumt. Men men, snart är det svenska skolan here i come!
Det är häftigt att inse hur bra vänner jag har fått här, det känns som att jag har känt dom i hela mitt liv. Vissa dagar glömmer jag bort att jag faktiskt från början egentligen inte är en av dom, utan att jag var en utbytesstudent som knappt vågade prata engelska. Nu känner jag mig som en äkta kiwi. Att ha vänner som jag vet att jag kan ringa då familjen har lite problem, eller bara när jag känner att jag vill kolla på en film är underbart. Det behöver inte längre vara några specifika saker som ska hända, utan det går faktiskt för sig att man gå hem till Inge efter skolan och äta mellanmål utan att något är för första gången, eller att det känns konstigt. Mitt tjejgäng är alldeles alldeles underbart. Hur det ska bli att lämna dom vill jag inte ens tänka på. Idag när jag satt och pratade med Inge så insåg jag hur mycket dom faktiskt uppskattar att jag är här också. Alla runt om i Tuakau har känt varandra sedan alltid, det är lite som Sommarro, men tänk er att ni inte träffar några andra ungdomar, och att ni går i skolan med exakt samma personer hela skolan ut. Inge sa idag, att hon inte trodde att hon skulle kunna ha en annan vän i gänget för att det skulle bli en konstig vardag, men att hon idag är så fruktansvärt lycklig som har hittat en riktig vän och kan faktiskt åka in till stan med någon annan än hennes bästa vän. Hon uttryckte det som att det är skönt att ha en ändring i vardagen, men inte en ändrig som förstör vänskapen med alla andra. Det är fint att se hur dom bjuder in mig till allt, och hur jag nu är en självklarhet för dom. Jag vill bara kunna packa ner mina tjejer i resväskan och visa för hela världen hur underbart bäst dom är!
Min familj är fortfarande bra men det märks att smekmånaden är över. Min syster beter sig allmänt dumt medan jag kommer i kläm mellan henne och Kas för vad jag borde, eller inte borde berätta. Vissa saker hon gör är bara alldeles idiotiska, saker jag aldrig behövt vara med om tidigare i hela mitt liv, men jag antar att det är en del av hela experience från detta året. Också saker som att ibland har vi inte pengar till vissa saker för att dom hushåller fel kan vara riktigt irriterande, men allt är bara kulturkrockar. Eller som idag när min värdmamma  köpte chips efter maten med chili flavour, "eftersom att chili är fett förbrännande" jo men tjena. Här tror hon att hon är nyttig och duktig, ibland kan hon till och med vara stolt över en sak som det. Jag lär mig så fruktansvärt mycket, och jag växer så fruktansvärt mycket. Det är häftigt att kunna känna en ändring inom sig själv. På grund av att jag trivs så bra med mina vänner så gör det inte så mycket att familjen är lite si och så ibland. Jag trivs med min värdmamma och min yngsta syster Caitlyn, och på helgerna spenderar jag för det mesta all tid med mina vänner.
Annars så har jag för några veckor sedan varit med om världens häftigaste resa up north. Nu har jag gjort hela north ovanför Auckland. Det är så vackert. Alla borde få vara med om det, det går inte att beskriva med ord hur fantastiskt det var.
Detta är från ett av ställena vi åkte till. Det var varmt och skönt, och det är nu också en av mina favorit platser på hela jorden. Frihet säger jag bara.
Nästa vecka är det prom och sen är det äntligen lov som gäller i två veckor. Amazing ska det bli.
Hoppas ni alla mår riktigt bra. Jag lovar att höra av mig med kortare mellanrum nästa gång. xxx

Kommentarer
Postat av: alma

alltsa den sista bilden ar ju helt otrolig

2011-07-16 @ 23:00:53
Postat av: Mårten

Kan inte annat än hålla med Alma. Bilden ger verkligen en känsla av frihet som du säger!

Tummarna upp för din blogg, känns som att man gjort en liten resa efter varje besök.

2011-07-17 @ 01:29:06
Postat av: AnneSophie

Också jag håller med om bilden!! Spännande att läsa Mathilda! Ska bli roligt att höra Dig berätta än mera då Du kommer hem!!!!

Kram från 6 Villagatan!

AnneSophie

2011-08-26 @ 22:50:10
Postat av: Extra-barnen som väntar på Romstad

Härligt att få se vad du gör och vad du upplever! Här hemma läser vi om landet upp och ner med Långa farbrorn och längtar efter att få träffa dig snart!Hälsa H och G så gott också nu när de hälsar på!

Kramar från oss alla fem/Tina

2011-09-07 @ 12:44:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0